Äventyret kan börja

Det är sommarens varmaste dagar. Jag och EB, min side-kick, heyhoka, ”gumman i lådan” anlände hit till Svalöv och Fridhems folkhögskola igår kväll, efter åtta timmars resa i varsin bil. Vi gjorde flera stopp under vägen för att sträcka på benen, proviantera, svalka oss och prata om det som vi har framför oss de här dagarna.
För att göra det extra svårt för mig hade jag initierat en fotoaktivitet på Facebook: ”Fotoblick – en bild i timmen en hel dag” och den dagen råkade infalla just igår. Det blev mest bilder i farten, småländska skogar och vägkrogar, men så är det ibland.

Klockan är halv fyra på morgonen och det är väldigt varmt. Jag har öppnat fönstret på vid gavel. Den fantastiska växtligheten på fasaden – är det vildvin? – trevar sig in i rummet. Fåglarna kvittrar för fullt utanför. De är väl helt utslagna mitt på dagen, de stackars krakarna.

De väckte mig och jag ligger här och kan inte riktigt somna om. Kläcker den ena fyndigheten efter den andra om vad jag ska säga för att välkomna alla deltagare till Skrivarsafarin om några timmar. Inser att jag är som mest fyndig den här tiden på dygnet. När jag vaknar ”på riktigt” kan jag inte riktigt minnas vad som var så klipskt.

Helt klart är att man inte kan planera och förbereda allt till hundra procent. Vi är femton olika individer, alla med olika bakgrund och erfarenheter. Vi har lufsat fram ur skogarna till samma vattenhål och kommer att skapa de här fem dagarna tillsammans. Utan att veta mer än vad mina medresenärer heter tror jag att vi delar nyfikenheten och leklusten.

Kan man få några timmar sömn till, tack, pippifåglar?

Annons